söndag 6 augusti 2017

Själarnas ö.

Jag minns inte när jag senast blev lika drabbad av en bok som nu. Den får mej att skaka i kroppen. Dethär är tid som måste avsättas för läsning. Och den här läsningen är en drabbning.
Allt. Hantverket och researchen, storyn, språket, allvaret, blodet och hjärtat i texten. Jag klarar det nästan inte, nej jag klarar det inte alls. Jag rister och skakar och brister och får frossa.

Det känns så värdefullt, som någons barn på mitt ansvar.


Jag har inte täckning för den här läsningen ändå läser jag för texten väntar och ropar och varje gång jag rymmer med boken och sjunker ner i texthavet är det som att  få tillbaka sina förlorade ben och armar.

Att någon bemödat sej om att jobba ihop allt detta så att jag ska få läsa. Hur stort är inte det?,


Det här är läsning när den är som vassast ,klarast, sannast och tydligast och befriande och renande som en drog, som en död, och en glugg och en befrielse
Kvinnohistoria.
Människornas väg
Blindheten
Skammen och värdelösheten
Moderskapet.
Ett vrål till bok och så oerhört fint skildrat. En bok som betyder och utgör en skillnad.
En takmålning i Vatikanen målad av en kvinna.

Bara läs för mina ord har blivit fåglar och flugit annanstans.

Och nu ska jag rymma in genom gluggen, flyga fri över havet, mot Själö och landa på klipporna, blicka upp mot hospitalet och klä av mej vingarna och sakta börja gå mot byggnaden för att möta Kristina.
Jag måste få veta vad hon tänker göra.

2 kommentarer:

  1. Vad underbart att bli så fångad av en bok.

    Kram och ha en fortsatt fin dag!

    SvaraRadera
  2. minna lindeberg6 augusti 2017 21:36

    Ja det är underbart. Johanna Holmström har skrivit en veritabel djupdykning i kvinnohistoria. Fängslande läsning.Kram på dej också och ha en fin måndag. Augusti är bäst.

    SvaraRadera